Inkallning –att få hunden att komma då man ropar! Nästan alla hundägare önskar att kunna ha sin hund lös och att den kommer då ägaren vill. Det finns många situationer som kan bli riktigt farliga för hunden om den är lös och inte vill komma in till sin förare. Enligt färsk statistik blir varje dag cirka TIO (10) hundar dödade i trafikolyckor i Sverige... Jag anser att det är oförsvarligt och urkorkat att släppa en hund som inte kan inkallning, om man gör det utan ha säkrat upp platsen eller har en plan för sin träning. Ändå ser man ganska ofta ägare som är högröda i ansiktet och inte får in sina hundar! Att komma till husse eller matte då denne kallar är inget som hunden lär sig på egen hand utan något som man måste lägga tid på att träna! Jag ska försöka att väldigt enkelt ge lite tips och idéer på hur man får en bra och säker inkallning på sin hund. Som i all annan hundträning finns det många olika sätt att träna och det allra viktigaste är att se till den individ som ens egen hund är. Har man en självständig ras eller individ så krävs det oftast mycket mer än om man har en hund som älskar att vara sin ägare till lags… Vallhundsraser är till exempel framavlade för att ha mycket kontakt med föraren och oftast bra mycket enklare att träna inkallning med än jakthundsraser. Tänk efter vad du har för hundtyp och försök att anpassa lösningar efter din hund! Valpen,
ung och oförstörd Hur lära
hunden vad den heter? Jag tränar
även hunden på att veta vad den heter i andra situationer,
både inomhus och utomhus. En lätt inomhusövning kan vara
att då hunden pysslar med något säga dess namn och om
den vänder upp och tar kontakt så ge den något gott godis.
Skulle den ignorera att jag sagt dess namn så förenklar jag
övningen. Då tar jag helt sonika och hämtar valpen och
sätter mej med den i knät. Sen säger jag dens namn och
tar den kontakt (tittar på mej) så får den godis, ignorerar
den så påkallar jag uppmärksamhet. Hur man nu påkallar
uppmärksamhet är upp till var och en, men jag blåser eventuellt
valpen lite lätt i örat eller smackar lite med munnen. Sen belönar
jag kontakten och upprepar hundens namn ”braa Fido!”. Då
valpen har tagit kontakt direkt då jag säger dess namn ett
par gånger och jag fått chansen att belöna upp rätt
beteende så försvårar jag övningen. Jag släpper
ner valpen på golvet igen och tränar vidare därifrån.
Valpen får tulta iväg och när jag säger dens namn
vill jag att den vänder upp och tar kontakt med mej. Ganska omgående
vill jag att hunden kommer in till mej för att få sin belöning.
Jag rantar aldrig efter valpen utan har jag kallat ska den ända in
till mej, inte tvärtom! För då är det hunden som
får bra inkallning på sin ägare och inte tvärtom!
Självklart är det jätteviktigt att belöna och förstärka
mycket! När valpen tar kontakt när jag säger dens namn så lär jag den ett inkallningskommando. Jag har valt ”kom” i vardagssituationer och ”hit” i tävlingssituationer. Anledningen till att jag har två olika kommandon är att vardags kom:et är inte förhandlingsbart och tävlings hit:et är tränat enligt strikta regler för att uppnå höga poäng i tävlingssituation! Allra mest övar jag med valpen lös om det är möjligt och säkert. Jag har valpen lös såfort jag vet att den har förstått de tre viktiga orden, vilket en normalbegåvad valp gör inom en vecka om man lägger lite energi på att lära den! Det är enkelt att hinna ifatt små valpben om den inte lyssnar. En vuxen hund är svår att ta oavsett om det är på lång eller kortdistans! En valp som inte lyssnar då jag säger ”Fiiido kom” springer jag alltså ifatt och talar om för att i vår flock är inkallning inte förhandlingsbart. Hur jag väljer att påtala detta faktum är helt och hållet beroende på den individ jag arbetar med. Är det en kaxig liten självständig typ är jag tuffare än vad jag är mot en försiktig och vek individ. En valp med mycket social kamplust och ”klipp” i sig korrigerar jag sällan fysiskt, för det blir bara en rolig belöning för valpen istället! Jag korrigerar överhuvudtaget väldigt sällan fysiskt eftersom detta ofta ger konflikter i relationen mellan mej och hunden. Om det behövs fysiska korrigeringar på hundindividen är det oftast bäst om de är korta och snabba. En vek hund som man tar för hårt eller för länge riskerar man att knäcka och det tar evigheter att få tillbaka förtroendet då… Så jag undviker att lugga eller läsa paragrafer för valpen eller andra dylika korrigeringar. Däremot så kan jag verbalt tala om att jag är missnöjd med nonchalansen från den nye flockmedlemmen. ¤%#&*&ådukommerdåjagropar&%¤/#¤!!!! Jag vänder direkt jag ser att valpen säger ”ooops förlåt” och lockar in hunden. Detta är det svåra och det jätteviktiga –att kunna vända i rätt läge och sen få in hunden ända in till sig! När hunden kommit ända in så är det mycket belöning som gäller. Har man visat vad som är fel sätt att agera så MÅSTE man visa på det rätta alternativet och förstärka det! Det är så enkelt och ändå är det just på detta många missar! Det är inte korrigeringen som får hunden att förstå och lära sig, det är belöningen på det som blev rätt i slutänden som gör susen! En korrigering är för mej endast en rättelse av ett fel… Sen upprepar jag övningen och situationen där hunden valde att inte komma, då får jag kvittot på om hunden lärt sin läxa eller inte. Jag utsätter om möjligt valpen för svårare störningar. Väldigt sällan gör valpen om samma misstag och vi kommer oss fort fram i träningen. Skulle det bli så att valpen väljer att inte lyssna igen så bör man ta sig en funderare på varför innan man går vidare i träningen. Det kanske låter som en klyscha men hunden blir vad man gör den till. Att kunna ta en paus och en funderare på varför hunden inte gör som man vill är oftast bättre än att köra på med metoder som inte verkar ge framsteg… Det är alltid hundens svar på retningarna som är det viktiga, inte vad jag sagt innan! Det jag menar med detta kryptiska är att har hunden ändå inte förstått så var det jag som förmedlade på fel sätt för just den hundindividen. Jag övar med valpen och unghunden i alla möjliga miljöer och situationer och ser hela tiden till att ha kontroll på både hunden och omgivningen. Jag tränar aldrig i svårare miljöer än att jag VET att jag lyckas. Lyckas för mej innebär även att hunden gör fel men att jag kan konsekvensbeskriva detta fel och göra om det till att bli rätt. Skulle unghunden inte lyssna på mitt ”Fido kom” så förstärker jag med ”nej” ”Fido kom” och detta kräver då att brytkommandot är rätt inlärt. Ett brytkommando bör inte vara förhandlingsbart eller utan konsekvens. Hunden ska respektera ett ”nej” annars finns det ingen anledning att använda sig av det. Om hunden inte kan/inte förstår/inte respekterar brytkommandot så får man se till att lösa det innan man går vidare med inkallningsövningar! Hur man tränar in ett brytkommando som fungerar i alla möjliga tänkbara situationer tänker jag inte berätta så mycket om i ämnet inkallning, eventuellt kommer ”brytövningar” senare som en egen avhandling på vår hemsida. Tänk på att öva och testa av din inkallning med valpen och sen unghunden regelbundet. Bara för att den har kunnat och varit duktig på det så innebär det inte att det är ”klart”. All hund-dressyr är färskvara och du bör med jämna mellanrum kolla av ”bäst före datum” inte är passerat för att slippa råka ut för obehagliga upplevelser den dag du verkligen behöver kunna kalla in din hund! Hur
träna äldre /och snabbare/ hundar? Långlineträning Försvåra träningen i långlina efterhand och utsätt hunden för alla tänkbara lockelser. Jag brukar kasta favoritsaker och träna runt andra hundar, nån gång har jag haft en hel låda köttbullar som störning. Jag har till och med gjort inkallningsövningar intill älgen som står inhägnad i Slottskogens djurpark med en jakthund. Det var den svåraste störningen matten kunde komma på för den hunden! När hunden klarar av att direkt komma till dej då du ropar, trots frestelser, så är ni redo att gå vidare i inkallningsträningen. Inhägnad
hund kan inte komma undan Träna i olika inhägnader, annars blir inkallningen bara situationsanpassad på ett ställe. Träna med alla tänkbara störningar och våga testa, det kan ju ändå inte hända något allvarligare än att du får gå efter din hund tills den tröttnar eller hamnar i ett hörn. Använd medhjälparen, denne kan vara lockbete eller störning. Har medhjälparen en hund så kan han eller hon komma in med sin kopplade hund i hägnet och bestäm före hur denne ska agera om din hund smiter dit. Många hundar har jättesvårt att se andra hundar leka, kanske är det ett bra examenstest? Medhjälparen kan även hjälpa dej med så kallade ”jaktinkallningar”. Dessa är utmärka att träna som komplement till den andra träningen. Medhjälparen får då hålla din hund i halsbandet medan du lockar på den och springer iväg. Vill du kan du springa och gömma dej bakom en buske eller dylikt vilket brukar öka hundens intresse för at komma. När du försvinner bakom busken ropar du inkallningskommandot och därefter släpper medhjälparen hunden. När hunden kommer in till dej så belönar du rikligt! Om ni tränar jaktinkallning i öppen terräng så kan du när du ropar slänga dej ner på huk med ryggen mot hunden, då får den gå runt och själv söka din kontakt då den kommer in. Fri
och Lössläppt Skulle det vara så illa att hunden varken hörsammar ditt brytkommando eller inkallningskommando och du känner att den är på väg ”ur hand” så försök få in den. Ta fram en leksak eller försök på annat sätt locka in hunden så fort som möjligt. Då du fått fatt i hunden så koppla upp den omgående, något har antagligen blivit galet i träningen och det jag bäst kan råda till är att söka hjälp hos någon bra hundinstruktör! Det är svårt att beskriva i text vad du behöver göra med en hund som inte går att lita på. Det krävs att man får se hunden och er tillsammans för att kunna råda till bra lösningar!!! Avslutningsvis….
Du känner din hund bäst och vet förmodligen vad just ni behöver för att tillsammans kunna ha frihet och tillit på era promenader! Lycka till! Inkallningstexten
är skriven av Louise Abrahamsson. All användning av denna text
måste först godkännas av författaren. Önskar
du kopiera eller publicera hela texten eller delar av den så maila
först en förfrågan till: rocky.emma@telia.com
|